Jag hade verkligen sett fram emot att lyssna på Kim Thúy på Bokmässan, men livet kom liksom emellan och jag missade tillfället. Sedan dess har jag haft lite svårt att skriva om hennes tredje bok (utgiven på svenska), en bok jag läste i somras och totalt älskade. Om man vill hålla det kort, vilket Kim Thúy föredömligt gör, skulle jag helt enkelt kunna skriva att
Vi var sommarens vackraste. Men Kim Thúy skriver ju inte bara kortfattat, hon väger dessutom alla ord på guldvåg och väljer det allra bästa. Det önskar jag att jag kunde. Men eftersom jag inte kan det skriver jag väl helt enkelt lite mer.
Författarens debutroman
Ru gjorde ett starkt intryck på mig.
Ru handlar om en ung flicka som lämnar Vietnam som båtflykting, på flykt undan kriget i slutet av 70-talet. Efter svåra upplevelser till havs och i flyktingläger anländer familjen till Kanada. I korta, icke-kronologiska avsnitt får vi ta del av barndomen i Vietnam, den ohyggligt skrämmande flykten, olidliga umbäranden i flyktingläger, ankomsten till en helt ny värld och utmaningen att leva i exil.
Mãn handlar om en kvinna som lämnar sitt trasiga hemland Vietnam för att söka trygghet i Kanada. Delvis är ramberättelsen i
Mãn samma som i
Ru, men känslan i berättelsen är mindre sårig.
Mãn skildrar handlar om kärlek i alla dess former; kärleken till de mödrar som på olika sätt varit viktiga i huvudpersonens liv, kärleken till mat och den passionerade kärleken.
Tredje romanen handlar om Vi, den "dyrbara, pyttelilla, mikroskopiska" dottern som föds som sista barnet i en familj med tre äldre söner. I samband med kriget i Vietnam flyr modern med barnen, medan fadern väljer att stanna kvar i hemlandet. Flykten är mycket riskabel och farofylld, människor dör under den fasansfulla båtresan, skräcken bosätter sig i människorna. I det nya landet Kanada kämpar familjen med att anpassa sig till allt nytt, samtidigt som den äldre generationen vill värna om de ursprungliga värderingarna. Likt många ungdomar anpassar sig Vi lättare än de äldre och hamnar i en lojalitetskonflikt. Med stöd av sin moster utvecklas Vi till en självständig ung kvinna, en självständighet som dock har sitt pris.
Liksom i
Ru och
Mãn får läsaren ta del av berättelsen i olika fragment, nutid i väst och dåtid i hemlandet. Skildringen av flykten är emellanåt hjärtskärande sorglig och ohyggligt vacker. Få författare lyckas kombinera smärta och skönhet som Kim Thúy. Här finns inte en uns av sentimentalitet, däremot oerhört starka känslor. Hennes texter är sällsamt vackra, anspråkslösa och sakliga. Lågmält och exakt skapar författaren bilder fyllda av röster, ljud, smaker, dofter, färger, känslor. Kim Thúys texter korsar genrer och är lika mycket poesi som prosa. Texten i
Vi byggs upp runt specifika teman eller platser, t ex "Sjön som doftar vår", vilka skapar bakgrund för ett avsnitt. Dessa teman finns återgivna i marginalen på ett mycket dekorativt sätt. Som grafisk helhet är sidorna mycket tilltalande.
Vi behandlar samma teman som författarens tidigare romaner, d v s livet i exil efter en flykt och skapandet av en ny identitet. Särskilt tydligt tycker jag att författaren i
Vi gestaltar hur olika individer i en familj väger traditioner och den nya friheten på en vågskål, för att hitta rätt balans. I
Vi får vi även ta del av de tidigare generationernas liv i Vietnam, ett inslag som jag verkligen uppskattade.
När jag har läst 2-3 böcker av en författare brukar jag ofta känna att det är nog och så söker jag mig vidare till andra. När det gäller Kim Thúys författarskap kommer jag att läsa alla böcker som översätts.
VI
Författare: Kim Thúy
Översättare: Ulla Linton
Förlag: SEKWA (2016)
Köp: Adlibris, Bokus
Recensioner: Anna, Lotten
